Sagan om ett hjärta

Ja man känner sig lite så, när man är ensam hemma (läs: nästan. Bror min ligger fortfarande och snarkar). Det ska diskas och tvättas och skottas. Men skotta gör jag inte. Det är alldeles för jobbigt. Och diska har jag väl inte heller gjort. Lagt in och kört i gång diskmaskinen, ja, men inte diskat det som inte fick plats. Det är  för jobbigt. Ja, jag erkänner jag är lat.

Tror faktiskt att det är det jag och J kommer tjafsa om när vi bor ihop, att jag är alldeles för dålig på att hålla rent. Jag är helt enkelt en alldeles för stor slarvmaja. Att jag sedan är en konstnärssjäl gör ju inte direkt saken bättre ;)